Finaste svärfar

Så kom då dagen som vi fasat för och samtidigt väntat på, svärfar somnade in sent i söndags kväll. Jag känner mig helt tom och har nog svårt att känslomässigt ta in det som skett. Så om ni undrar var jag håller hus så förstår ni säkert att livet återigen har ställts på ända.

Vila i frid finaste Gunnar, eller Putte som de allra flesta kallade honom!
kram Annika